Idag hettade det till i riksdagen i en intepellationsdebatt. Jag gick till kammaren mer för att lyssna på en debatt som berör det utskott jag sitter i- arbetsmarknadsutskottet. Vi hanterar frågan om avvecklingen av Arbetslivsinstitutet och det var det som diskuterades. Efter ett tag spårade debatten ur på något sätt. Sossarna hade ett högt tonläge, men sedan spädde centerns Frederick Federley på deras eldande. Han blev så retorisk så att det hetsade upp sossarna ändå mer. Särskilt när rasbiologiskt institut drogs som någon slags jämförelse.... jag gillar Frederick men det vore nog bättre att diskutera vad som ska ske istället för att inlåta sig i enbart ideologisk retorik. För detta handlar om ett stort antal forskare som ännu inte vet vad de ska göra när insitutet avvecklas. När vi talar om vad vi vill och metoder och annat så kanske det funkar. Men man får laga efter läge. Vi ska debattera men vi ska också ha respekt för dem som berörs av våra förslag. Det kändes som en uppenbar risk idag att vi inte gav lyssnare och Tv-tittarna den känslan idag i debatten.

Så arbetsmiljöforskning ska finnas kvar, men inte i den form den nu har, direkt under arbetsmarknadsdepartementet. Den bör bli mer fristående och knytas till universitet och högskolor eller i någon annan form. Jag kände mig hur som helst till slut tvungen att gå upp och påpeka att jag (som kristdemokrat) tyckte att forskningen är viktig och att vi ska avveckla institutet men inte arbetsmiljöforskningen.  Jag kommer att följa frågan...

Har idag träffat Bam Björling på Kvinnoforum. Hon vill gärna ha kontakt med oss i kvinnoförbunden.

Kvällen avslutades med stadsdelsnämnd i Abrahamsbersskolan. En fråga från en medborgare om allt hundbajs som är ett otyg på olika ställen, fick sossen Gerd Granlund att säga :"Ja, det har Desiree ju motionerat om." Hon verkade tycka det var bra.(Men sossarna ville inte göra något när jag hade interpellationen uppe(som det var) i fullmäktige.) Så nu är det upp till moderaterna som ska ha snygg och trygg stad att börja saneringen!

Så kom då igår åtal mot sex personer knutna till det som kallats dataintrånget hos folkpartiet. Antingen är det så att detta är något unikt eller så är det vanligare än vad vi trott. Att spionera på "finden". Det sker säkert inom många samhällssektorer. Jag har en känsla av att det kontrolleras en hel del av nättrafik av både telefoner och datorer. Jag är kanske konspiratoriskt lagd, men det är ju idag vad jag förstår ganska lätt att kontrollera data- och telefontrafik utan att någon kan kontrollera det.  Ikväll visade SVT ett program om övervakningssamhället. Man blir ganska mörkrädd faktiskt. Vart är vi på väg? 

När det gäller den politiska sfären så tror jag att vi politiker måste vara vaksamma på dem som vill övervaka oss. Ofta talas idag om "rehållningsarbete" i mediaarbete och man vill gärna kontrollera vad som går ut i media från partierna. Jag tror detta är livsfarligt för demokratin. Jag har förståelse för att man vill göra som i näringslivet: värna varumärke och sätta rätt profil och image utåt eftersom media fått sådan otrolig makt. Men vad blir det med demokratin om vi politiker inte kan tala fritt utan först ska kontrolleras av mediastrateger och annat. Begränsar vi då inte yttrandefriheten? Och om inte vi politiker vågar tala fritt, hur blir det då framöver. Jag vill gärna ha råd och stöd i mediakontakter och det tror jag många politiker vill. Vi går gärna utbildningar om hur vi ska bli bättre. Och jag tycker man ska tänka strategiskt för att nå ut. Men vi får akta oss för att få "strateger" som likt de som nu åtalats, tappat greppet och där målet helgar medlen. Det är "mediatalibaner" som vill få information till vilket pris som helst och använda vilka metoder som helst till slut. De styr sedan mediaflödet ut från partierna. Till slut vågar ingen säga ifrån och säga: dessa värderingar delar inte jag! Nej, "renhållningsarbetet " ska handla om att inte inlåta sig i metoder som man inte kan stå för i ljusan dager. Säkert blev många, särskilt unga personer berusade av det tempo som omgav alliansens strateger och de ville visa sig på styva linan för att vinna gunst i ledarnas ögon. De blev fartblinda. Nu hoppas jag på en uppstramning och självsanering i "branchen". Vi politiker säljer inte en vara vilken som helst, vi förmedlar värderingar och idéer som vi förvisso kan få hjälp att förpacka. Men vi måste få tänka och tala fritt, annars förminskar vi demokratin och är på ett sluttande plan.

"SJ, SJ gamle vän, festligt att du lever än"...Den gamla sången med Stefan Demert (var det väl) kommer i huvudet under fredagen när jag ska ta mig till Dalarna. Katarina som är Kvinnoförbundets ordf har bjudit in mig att träffa försäkringskassa och arbetsförmedlingen i Falun. AF kommer inte tyvärr. Men Fk tar emot och de ger en positiv bild av sitt uppdrag och kör inte den vanliga gnällvarianten, vi har för lite pengar. Kanske för att chefen för kassan är gammal militär, jag vet inte. Han gillar läget och ser utmaningarna som ligger framför. Han som jobbat på af tidigare säger att många på arbetsförmedlingarna ofta gillar att slippa alla tillfälliga "åtgärder"(som vi drar ner på) för att istället få jobba med att förmedla riktiga jobb. Ja, i en högkonjunktur måste man dra ner på åtgärder så att folk är tillgängliga för riktiga jobb.  Men nu till sången: alltså 7.45 avgick tåget(Ska vara framme i Falun 10.30. Viktigaste mötet ligger kl 12.00 så jag har marginal som tur är). Vid Arlanda meddelas att det är strömlöst mellan KNivsta och Uppsala, då byggjobbare som bygger om Uppsala station kapat en kabel. Efter 1 tim och 20 minuter kan vi gå via en bana som går igenom Uppsala och som alla måste igenom vilket skapar köer bland tågen. Väl i Borlänge 11.30 så går tåget till Falun 12.20- igen säger att det finns bussar som går till Falun, men det upptäcker jag själv eftersom jag är om mig och kring mig. Så jag är i Falun vid 12.05. Ok. Sedan ska jag hem 15.35 tåget. När jag kommer till station finns en fullastad buss som ska ta oss till vårt tåg som tydligen befinner sig i Borlänge! Ingen annan buss finns att uppbringa. Så småningom hör jag att tåget bara kommer invänta denna buss. Sedan vet gudarna när nästa tåg går. Jag kastar mig i en taxi och säger att han ska köra om bussen så jag kommer till mitt tåg i Borlänge, 15 min bort, före den bussen. Det funkar. Pust -jag kan sätta mig ner. Men VILKET STRUL och dålig planering. Det fanns andra tåg som vi kunnat ta tidigare om vi vetat om läget. Äntligen på hemväg! Jag varvar ner och börjar läsa Anna Hedborgs utredning om sjukförsäkringen. Hade behövt något mer lättsmält. I Avesta kliver en kille på som sitter mitt emot och som ska till Stockholm. Han går till restaurangen och kommer tillbaka med vin och har tagit två plastmuggar och undrar om jag vill ha. Jag funderar hastigt. Ja, tack. Lägger bort min utredning och pratar med honom istället. Det var ju faktiskt trevligare så här en fredag eftermiddag. Jag behöver inte vara duktig och effektiv jämt...

Väl hemma i stan gick jag sedan på James Bond med familjen. Den nya James Bond är inte lika bra som Pierce Brosnan! Den nya ser mer ut som en rysk än brittisk agent. Och ryska agenter kan ju inte vara särskilt populära just nu i Storbrittanien med tanke på förgiftningsfallet...

Ja, så har jag då varit på min första Kungamiddag. Jag har varit på flera luncher med Kungen i Stadshuset som fullmäktigeledamot, men då är det inte Kungen som är inbjudare utan staden. Så nu var det första gången hos Kungen och Silvia.  Förresten så var det inte middag. För vi diskuterade i förväg hemma vilken klädsel som skulle innehas under kvällen. Jag undrade om det inte var för strikt med lång ärm och dessutom kjol och överdel. Men nu har jag lärt mig att på en supe har man just det. Man har inte bart upptill och galaklänning, för det hör middag till och där har mannen frack. Så nu spanade jag noga in Drottningen och Kronprinsessan. Och mycket riktigt. Drottningen hade en grön lång sammetsklänning med ång ärm, och Victoria hade en lång brun taftkjol(eller sidenkjol) och en cremefärgad jacka i siden upptill. Ingen av dem hade bara armar utan båda hade lång ärm. Så jag antar att maken hade rätt. Man får beundra att kungafamiljen orkar hälsa på hela gänget. ÖVer 400 gäster.

Vi kom in på borggården med massor av marschaller i mörkret. Vackert! Kl 18.15 skulle man vara där. Sedan minglade vi in mot Serafimerrummet där det var underhållning med hovsångerskor, manskör, riksdagskör, en fantastisk orkester och säckpipsspelande man mm. Programmet var jättefint och avslutades faktiskt med allsång, en väldigt annorlunda sådan som handlade om vårt uppdrag. (Orkar inte räkna upp alla deltagare)

Därefter vid kl 20 hälsade riksmarskalken oss till supén.(Ingemar Eliasson som faktiskt är med i samma kyrka som jag- han stod och kokade kaffe sist) Jag satt vid bord nr 23 i Karl den XI Galleri och där hade jag en förste hovmarskalk till bordet(tror ha var det i alla fall). Han var inläst på våra namn och tog hand om oss 7 övriga vid bordet. Han var en mycket trevlig bordskavaljer (och vi satt faktiskt mitt emot varandra på en lunch i Stadshuset förra året tror jag det var när vi hade något statsbesök i stan, så jag visste det var en trevlig och social man). På min högra sida hade jag moderaten Hans Wallmark från Skåne. Han var också mycket social och trevlig. Vad vi åt? Låt se på kortet: Lättrökt ankbröst från Arlöv med äppelspån, kronärtkocksterrin och dijondressing. Därefter confit med charlottenlökskrisp och akaciahonung, stekt risbakelse och olivsås. Till avslutning Carpaccio på jordgubbar, chokladtäckt nougatpraliné, glass med vit Albatryffel och balsamvinägersskum. Till det drack vi först Monthélie Villages 2003 och till dessertenChateau Menota 1997, för er som kan sånt. Allt var supergott förutom Albatryffeln som jag hade svårt för. Cirka 22.15 när man precis svalt efterrätten så bröt vi upp och Kungen och Silvia gick före en trappa ner till salongerna för kaffe och cognac. Hovmarskalken som jag , oförskämt nog inte lärde mig namnet på, förde mig ner dit. Där träffade jag en gammal god vän, och vi kom aldrig på det som många andra gjorde, nämligen att mingla in mot kungafamiljen. Jag skulle kanske inte ha släppt den där marskalken...då kanske man vågat sig med att prata med Kronprinsessan eller Drottningen. Det skulle vara kul. Drottningen arbetar ju med barnfrågor som jag tycker är viktiga. Skulle gärna hört mer om hennes besök i Kanada också som det stått om i media. (Särskilt nu när jag utsetts till partiets representant i riksdagen Sverige-Kanadaförening!) Vad jag förstod så röktes det i ett av rummen. Några moderater berättade idag att Morgan Johansson, förre folkhälsoministern gått runt och varit sur för det. Kanske inte läge just här.

Apropå barnfrågor så blev jag glad att Beatrice Ask idag tog upp frågan i morgon TV om att barn som ser mamma misshandlas ska anses som brottsoffer. Detta så att de får hjälp att bearbeta detta framförallt. Tack Bea. Vi behöver lite såna feel good frågor nu i regeringen!