Hundar och Katter och riksdagsledamöters arbetsmiljö

Igår tog vi beslut i kammaren om hundar och katter! Ja, vi skrattade lite åt voteringarna, men det är förstås viktigt att vi har regler för hur vi hanterar exempelvis det ökade problemet med aggressiva hundar. Men också hur polisen får agera när en ägare inte har kontroll över sin hund. Brister ägaren i tillsyn får polisen meddela förelägganden. Polisen ska få omhänderta hundar för att hindra att den gör skada. Brott mot vissa förbud kan leda till böter eller fängelse i högst ett år.

Jag kommer att tänka på min interpellation i kommunfullmäktige för två år sedan som det blev ett jättehallå om. Jag trodde hundägare skulle bli ilskna eftersom jag ansåg att man borde sätta hårt mot hårt mot de hundägare som inte plockar upp sitt hundbajs. Jag skrev interpellationen efter att jag och sonen en vårdag tagit en promenad och kryssat mellan hundbajset som låg utstpritt efter trottoarkanten. Men hundägarna som sköter sig är superarga på dem som inte plockar upp, så på en enkät på Aftonbladet så fick jag stort stöd också för att en bajsbot skulle tas till.

Men nu blev visst beslutet i riksdagen lika hårt men vi är på rätt väg. Men som tv 4 rapporterar på sin hemsida om riksdagsbeslutet: "Tanken är inte att förelägganden normalt ska användas mot den som struntar i att plocka upp hundbajs efter sin fyrbente vän.
Det skulle däremot kunna bli aktuellt om det handlar om flera hundar och om de använder olämpliga platser, som lekplatser, för sina behov". Det tycker jag är bra.

Igår var jag på frukost med talmannen. Det var vi i referengruppen för jämställdhetsfrågor som samtalade om vårens program i riksdagen gällande jämställdhetsfrukostar mm. Vi pratade om det här med att få livspusslet att gå ihop  och det kom som en följd av en första reflektion i gruppen om den senaste tidens jakt på politiker. Och som någon sa: ordet förakt (i ordet politikerförakt )är väldigt starkt. Finns det fog för ett förakt för politiker? Jag tycker inte det. Någon gång måste väl media också rapportera om annat än elände. Om det som riksdagsledamöter faktiskt gör. Om ohållbara förväntningar och långa arbetsdagar, och alla de som reser bort från sin familj i veckorna(vilket jag slipper) men som tär på familjebanden och som slutat i skilsmässa för flera ledamöter. Men även utbrändhet och bekymmer med alkoholen som är en överhängande risk i detta jobb. Varför är det ingen journalist som skriver om det dagliga livet för en riksdagsledamot. Men också om alla de fantastiska fritidspolitiker som sliter med att få jobb, familj och förtroendeuppdrag att gå ihop. I den utredning som gjordes för något år sedan om arbetssituationen för riksdagsledamöter, kom man fram till att många lever med ett ständigt dåligt samvete. Och som kanslichefen på arbetsmarknadsutskottet som är med i vår grupp, och som ledde undersökningen sa. Och dom som fick ihop sitt livspussel hade dåligt samvete även för det! Men visst. Vi har valt detta själva allihop. Men för den skull kan man väl ändå kräva att även politiker har en rimlig arbetsmiljö!

Ja, detta blev verkligen helt olika grejer som jag skrev om i denna dagens krönika....

  
Remember personal info?

Emoticons / Textile

För att förhindra spamkommentarer så krävs att du svarar på ovanstående fråga
 

  (Register your username / Log in)

Notify:
Hide email:

Small print: All html tags except <b> and <i> will be removed from your comment. You can make links by just typing the url or mail-address.