Hänt sen sist...

Alltså tiden rusar fram. Nu är det en vecka sedan jag bloggade. Vecka som vanligt med möten och seminarier men också en EU debatt i kammaren i torsdags. Jag talade om arbetstagarnas europa och laval-fallet eftersom det är något sossarna alltid tar upp nu förtiden som en EU fråga. Man försöker få det till att EU är emot facket och arbetstagarna vilket är ganska märkligt när sossar och moderater och kristdemokrater skriver ihop sig i dessa frågor inom EU parlamentet.

Var i fredags kväll på min kusin Wivecas disputationsmiddag. Det var nog faktiskt första gången jag var på det. Jag blev så stolt över hennes arbete. Hon fick mycket cred från professorer och handledare. Handlade om radiologi...förstod inte allt liksom...

Lördagen var jag med på en timmes aktion med Amnesty om Kuba. Uppmärksammade att kubaner som är politiskt aktiva fängslas. Så vi var tre politiker som fängslades på Sergels torg...några unga killar kom och prata med oss. VI berättade om våra upplevelser från besök på Kuba. Jag var på Kuba  2002 då fängslades några efter ett möte vi hade på vårt hotell, men sedan började också en större våg av fängslanden. Många av dessa personer sitter fortfarande fängslade. Nu måste det börja hända något där för befolkningen så att de får vanliga fri och rättigheter... kan Obama göra något?

Hann med lite kultur med min gamla arbetskamrat Brita efter det. Vi var gräsänkor och hade heldag tillsammans. Vi började med utställningen Loretta Lux. En ung kvinna som gör enorma konstverk med en blandning av bild och konst. Mycket speciella. Fantastiskt orginellt tyckte vi. Sedan gick vi och såg den franska filmen: "Det regnar alltid i Provence". Ja det var om en kvinnlig politiker och feminist...Inte så mycket spännande händelser precis men ändå tänkvärd. Om syskon och om relationer. Och så som i alla franska filmer lite om komplicerade kärleksrelationer. Sedan åkte vi hem till mig och lagade mat och såg sedan på Melodifestivalen och Ernman som vann. Vi hade lite andra favoriter men den var helt ok också.

Söndagen sprang jag och tände ljus i pappas lägenhet eftersom mäklaren skulle visa den...det var tydligen mer folk än vad det brukar. Kändes ju kul. Får se nu vad som händer. Besökte sedan pappa på äldreboendet. Brorsan var också där. Vi fikade som vanligt. Det konstiga var att vi nu fått veta att pappa förmodligen inte har parkinson. Är förmodligen mer rester från stroke... Man blir ju alldeles konfys. Han har ätit parkinson medicin nu i några år. Helt i onödan? Får det vara på det viset?

  
Remember personal info?

Emoticons / Textile

För att förhindra spamkommentarer så krävs att du svarar på ovanstående fråga
 

  (Register your username / Log in)

Notify:
Hide email:

Small print: All html tags except <b> and <i> will be removed from your comment. You can make links by just typing the url or mail-address.