Mona Sahlin är vald som första kvinnliga partiledare för socialdemokraterna. Jag önskar henne lycka till även om jag är en politisk motståndare. För det känns ändå intressant att fler kvinnor vågar ta på sig ledartröjan. Att detta sker i socialdemokraterna borde vara självklart, när man slåss för jämlika idela. Men det finns många som inte lika ivrigt föresprålar jämställdhet inom socialdemokraterna. Det finns nog en och annan fackgubbe som inte alltid gillar tjejer som tar för sig. Tittar man på facken så är det männen som mestadels bestämmer och har ledande positioner fortfarande. Det tar tid att förändra strukturer och det går definitivt inte fortare om vi tjejer bara lämnar walk-over hela tiden. Alltför många kvinnor tackar nej till viktiga poster/jobb. Nu återstår att se om det finns en vilja att stödja henne i sitt förvärv. Det är ingen lätt uppgift hon tar på sig.

Apropå facket, så arrangerade vi i alliansgruppen i Arbetsmarknadsutskottet i torsdags en debatt mellan TCO, LO, Svenskt Näringsliv och en forskare från Arbetslivsinstitutet. Vi ville ha debatt om arbetsrätten utan att ta ställning från vår sida. Vi tyckte det var intressant att debattera och höra de olika sidorna live och inte bara i medierna.Det var jag och Tomas Tobé som gjorde upplägget att inleda med en hístorik från ALI. Det blev ganska snabbt hett i debatten. Och man intog väl ganska kända ståndpunkter. Svenskt Näringslivs representant Kent Brorson bjöd in Erland Olauson från LO till en ny Saltsjöbadsrunda. Det lät i och för sig intressant. Vad skulle den kunna handla om? Det blev inget svar på inbjudan från Olausson, men vem vet. Kanske behövs det en ny förutsättningslös runda. Det har trots allt hänt en hel del sedan sist. Att kollektivavtal verkar vettigare än lagstiftning var vi nog ganska överens om. Men kanske finns det annat att fundera vidare på...

Igår , fredag, var jag på debatt hos föreningen Attention på Älvsjömässan. Jag hoppade in för Chatrin Pålsson som fått förhinder. Hon vet att jag är intresserad av frågan då jag lärt mig en hel del om neuropsykiatriska funktionshinder genom vänner och bekanta. När man lär sig detta får man en helt annan förståelse för de här personerna. Det är som när man lär sig signaler på alkoholmissbrukare. Nu kan jag se det i min omgivning på ett helt annat sätt. Och dessa personer finns ibland oss mer än vi kan ana. Och många vet inte om det och lider av att inte förstå sig själva. Efter debatten kom en ung tjej och kille fram för att prata. Killen fick sin diagnos efter det att hans mamma gått bort. Då fick han psykologsamtal. Hon förstod att något inte var rätt, och efter utredning fann man att han har ADHD. Detta i 20 års åldern. Han sa att hans föräldrar alltid ville att han skulle skärpa sig och fungera normalt. Men det GICK ju inte. Tjejen berättade om hur trött hon var på em och att det är svårt att orka med ett vanligt jobb. Men hon försökte verkligen. De kände en oro för sin framtid. Jag förstår det ,när man vet hur tufft det är i arbetslivet idag.

Fredagkvällen gick jag och maken på spontanbesök på Stadsteatern och såg Uppdraget. Det var en ganska tragisk historia kan man lätt säga. Där fick man i ett samtal mellan fem personer i ett rum in all världens elände och sorg. Från staters övergrepp i Kongo med masslakt, till övergrepp på den lilla flickan, till sexuell perversion, otrohet, alienation, sorg, karriär vanligt äktenskapsgräl om vardagssaker, prostituion mm mm. Sedan var det en liten krydda med humor som stänktes på emellan varven. Det var stopp i toaletten och då var det en kyckling som fastnat. Blodet på väggarna i badrummet..vad var det? Kycklingen som slaktats?  Ja, som ni förstår så var det väl inte så uppbyggligt kanske. Men visst skådespelarna var duktiga. Uppdraget som mannen skulle utföra för FN blev aldrig av, det kom av sig. Det fanns inget kontrakt och det var ju inte så bra-kanske hade han inget kontrakt med livet...eller vad vet jag. Vi gick ut som frågetecken.

Jag har länge vetat att jag måste fixa en digitalbox för att kunna se tv efter den 12 mars. Nu kände jag i förra veckan att snaran drogs åt. Det kom en reklamgrej i tv-rutan om att snart släcks din tv, ungefär...och den kom var tionde minut ungefär. Oh, jag vill inte. Vad jobbigt. Så jag ringde Boxer för att fråga mig för. Hur gör man? När killen i andra änden började prata scartkablar och annat sa jag: Jaha, tack då, och lade på luren. Vad säger han??? Jag fattar inget! Jag trodde att jag skulle betala en box för 200 spänn så var det klart, men icke. Det fanns boxar upp till 4000 spänn!!! Vad ska du ha. tvillingkort eller filmkanaler eller, eller? Mina herrar hemma är liksom inget att få någon hjälp från. Yngste sonen som är mest tekniknörd är i USA hela året också. Så nu har jag läst på nätet, i tidningar(jag har sparat bilagor om boxar ett tag ) pratat med en kompis och så slutligen sa jag till maken idag:Nu ska vi åka och köpa boxen! Ok, vi for mot Onoff i Abrahamsberg eftersom de stänger 19 vanligtvis och vi var ute efter 18. De hade stängt verksamheten helt och flyttat. När alla människor söker boxar-vad tänker dom med!!! Ja, vi fick åka ända till Barkaby och Siba. Där höll vi på med långa uträkningar om vad det eller det paketet skulle kosta. Jag hade två boxar som jag läst mig till var bra,och killen i affären rekommenderade den ena. Jag vet inte om han har provision på den, men jag kände att jag får helt enkelt bara chansa. Det känns INTE bra att inte ha koll på sånt här... Vi åkte hem med fyra boxar och ett tvillingkort. Sonen hade inom 15 minuter en kompis här som installerade det hela (tack Martin) och helt plöstligt fick vi tillgång till Eurosport. Inom två röda hade sonen hela kompisgänget indundrandes för att kolla TV. Ja, så har jag då äntligen fått bli av med digitalboxångesten!