Nu märks det att vi passerat mitten av augusti. Nu är partiarbetet igång igen. Fredag, lördag, måndag, tisdag och onsdag har det varit ett antal olika möten. Nu sist två dagars kick off med riksdagsgruppen ute på Djurönäs i Skärgården. Nu börjar valfebern och vi har diskuterat vilka frågor som kan bli aktuella i nästa års valrörelse.

Idag släppte regeringen sitt förslag om insatser för jobb och utbildning. Ett paket på 8,4 miljarder.  Ett nödvändigt paket för att stävja arbetslösheten, men framförallt sätta fokus på att det nu är dax för många att utbilda sig i tider av lågkonjunktur. Om arbetslösheten kommer att nå de dåliga tal som man anger återstår att se, men det är bra att regeringen nu erbjuder människor sysselsättning och utbildning istället för passivitet.

I en artikel i Svenska Dagbladet idag beskrivs hur antalet fackligt anslutna minskar. I Sverige bedöms den fackliga anslutningsgraden minska till 61 procent 2025 enligt en bedömning som representanter för fack,arbetsgivare, forskare och stater i 34 länder gör. 2006 var anlustningsgraden i Sverige 77 procent och 2008 71 procent. Flera anser att det beror på höjningen i a-kassan. Och det kanske delvis ha påverkat. Men det beror också på att många fortfarande inte vet att det är skillnad på att vara med i facket och att vara med i a-kassan. De som svarar på frågor i tidningen får frågor om facket och svarar om a-kassan osv. Man kan ju vara med i bara a-kassan och det kan kosta allt från 140 till 384 kronor i månaden, beroende på hur hög arbetslösheten är i den aktuella kassan. Den fackliga avgiften kommer till. Facket kan ju marknadsföra sig själv och sätta en låg avgift. Och LO förbunden kanske kan sänka sin avgift om man inte betalar in pengar till socialdemokraternas partikassa ...? Hur som helst så måste facken bli bättre på att tala om vad de kan erbjuda, varför man ska vara med osv. Som försäkringar och annat som är viktigt att veta. Dessutom behövs en informationskampanj om vad kollektivavtalen innebär och ger. TCO beskriver, i ett mejl till oss i utskottet nyligen, att 40% av 20-35 åringar inte känner till hur högt kollektivavtalets värde är för pensionen och 34% underskattar beloppet. Det är mycket som tas där som samhället inte behöver ta, så det är bra för oss alla om arbetsmarknadens parter sköter en hel del själva. Så nu finns ingen tid att förlora för facken när det gäller att marknadsföra sig själva! Är de viktiga för framtiden så måste det gå att få fler att gå med, inte bara i a-kassa utan även i facket.

Ja, de senaste dagarnas turer omkring kammaråklagare Rolf Hillegren visar att det finns mycket kvar att göra på jämställdhetsområdet. Jag har alltid undrat varför så få våldtäktsanmälningar går till åtal. Nu får jag ju svar. Åklagarna har ju en syn på våldtäkter som är ålderdomlig. I alla fall om man lyssnar på Hillegrens uttalanden. Och dessutom vågar han i en artikel i Svd igår onsdag skriva "Jag vågar påstå att min syn på våldtäktsbrottet inte nämnvärt skiljer sig från mina kollegers." Att han personligen kan tycka att lagen är knepig är en sak, men den är ändå ganska tydlig på vad som anses som våldtäkt. Och en åklagare ska hålla sig till lagen. Och våldtäkt- det är även ett tilltvingat samlag i en relation. Överfallsvåldtäkt är något hemskt, men att känna den som utför en våldtäkt är väl lika hemskt? På ett sätt är det trist att få höra en åklagare uttala sig som denna Hillegren gjort. Men å andra sidan är det viktigt att vi får höra hur de tänker. För det visar på att vi måste fortsätta att lära ut vad detta med våldtäkt faktiskt handlar om. Och polis och åklagare måste nu på allvar se till att få fram bra utredningar så att kvinnor som anmäler våldtäkter faktiskt får sin sak prövad på ett korrekt och grundligt sätt.

Ja, nu är jag igång och jobbar och datorn är påslagen varje dag igen. Jag har varit duktig och tagit riktig semester från min dator. Inte varit inne på vare sig blogg eller facebook sedan jag for på semester till Italien.

Har drömt om Amalfikusten och i år var vi där. Fantastiskt vackert i Ravello där vi bodde. 350 meter över havet och med utsikt mot Medelhavet från balkongen. Kulturfestival i stan så vi kunde gå på balett och konserter. Maten och vinet var underbart. De senaste åren har jag drömt om att åka till Capri och det gick ju alldeles utmärkt med båt från byn Amalfi- vid kusten, nedanför Ravello. Båten stannade till vid olika grottor med underbart vatten, där vi kunde bada. Lyxyachterna låg på rad och guppade utanför Capri. En av dom var visst Dolce Gabbanas båt. Inte liten kan jag säga... Jag hade innan läst Boken om San Michele av Axel Munthe och om hur han fullföljde sin dröm om att bygga ett hus på Capri. Så på Capri tog vi oss förstås upp till huset som numera är museum och såg utsikten från Sfinxen som tronar ut mot havet från trädgården. Vilket ställe! Munthe´s liv är i sig ganska intressant att studera för övrigt, för den som är intresserad av människoöden. Intressant är att det i hans bok står om en "minister Bildt" , som verkade i Rom för Sveriges räkning, och som blev den som lockade Doktor Munthe att starta klinik i Rom. (Vad jag förstår så är det en släkting till vår utrikesminister)En klinik vars verksamhet gick så bra att han kunde förverkliga sin dröm om huset i San Michele. Lite kul att vi veckan efter hemkomsten hörde prinsessan Madeleine i TV berätta att de hade förlovat sig just uppe i San Michele på Capri. På resan hann vi också besöka Pompei förstås. Vilken häftig utgrävning. Vi tog en "kort tur" på cirka 4 timmar. Då hade vi inte sett allt...

Annars har sommaren gått fort. Allt ska hinnas med som inte hinns med annars. Städa garderober och skåp, prova ut nya glasögon, gå till tandläkaren, övningsköra med sönerna, köpa stereobänkar, sköta trädgården mm mm.

Jag tycker sommaren har varit bra. Sol, vind och vatten och familj och vänner. Och somrarna nu sedan barnet blivit större innebär också mycket återhämtning via bokläsande. Har vid sidan av Munthes bok läst Oates: Dödgrävarens dotter och Hanne Vibeke Holst: Drottningoffret. Jag tycker nog att Holst första två böcker i trilogin var bättre på ett sätt. Det jag kallar "deckardelen" i denna bok är inte så bra tycker jag. För styrkan hos Holst är hennes fina personbeskrivningar och hur hon helt otroligt bra, fångar en politikers vardag. Och det är det som ändå till slut gör boken så läsvärd. Oates bok är otroligt dyster men ändå färgrik och stark. Rebeccas överlevnadskamp och kampen för att upprätta familjens heder går genom hennnes ende son som ska bli en stor konsertpianist. Och visst är det en rörande avslutning...

Nu börjar kontorsarbetet, kick off med riksdagsgrupp, möten med distriktsledning och valplanering, arbetsgrupper, studiebesök, seminarier igen. Men det går i lite lugnare tempo innan riksdagen startar i september. Jag försöker njuta av att de flesta kvällar fortfarande är ganska lediga. Snart börjar alla kvällsmöten...