Idag har vi haft partifullmäktige. Kändes riktigt skönt att ha hoppat av från hela soppan kring den där EU listan som skulle tas. Det blev oväntat ett stort stöd för partistyrelse och nomineringskommittens förslag. Det är tuffa tag i politiken och Lennart Sacredeus blev inte invald på listan. Det är inte lätt det här med politiken. Jag tror inte det finns någon inom politiken som aldrig blivit besviken, som aldrig upplevt sig orättvist behandlad osv. Om inte dagligen så veckovis pratar man med någon som blivit förbigången, som velat ha ett uppdrag eller som blivit missförstådd för ett förslag osv. Inför denna tillställning idag, sprangs det i korridorer, telefoner gick varma och man smed planer. Jag kände att jag inte behövde lägga energi på detta. Vi i kvinnoförbundet skulle fokusera på en jämställd lista och på att det skulle finnas kvinnor högt upp på listan, och gärna kvinnoförbundare. Jag tror att det var mer än 16 kvinnor och några män som är med i kvinnoförbundet och som står på listan. Det är ganska otroligt. Adina som vi rekryterade till kvinnoförbundet för något år sedan fick en 8e plats före Alf Svensson. Så det var bra läge för kvinnorna.

Direkt efter partifullmäktige gick jag bort till partikansliet. Vi fortsatte med förbundsstyrelse för kvinnoförbundet. Vi ska fortsätta i morgon fm. Alltid lika kul att träffa kvinnorna i förbundet med all deras energi. 

Ikväll, när jag kom hem, kunde jag inte låta bli att kolla webbtv från riksdagskammaren idag.Såg nämligen på TT att Littorin lämnat kammaren när Luciano Astudillio började med ett personligt påhopp. Littorin lämnade helt enkelt kammarsalen mitt i interpellationedebatten. Och visst, så får kanske inte en minister göra. Men jag kan förstå honom också. Hur mycket ska man tåla. För tydligen finns det också en massa påhopp på Littorin på Astudillios blogg. Riktiga lågvattenmärken enligt Littorin. JA, även en minister måste väl få ha känslor, eller?

Ja, det är ingen dans på rosor att hålla på med politik. Man kan få sig en rallarsving ibland, och man kan få slag under bältet och man kan bli riktigt illa behandlad emellan varven. Och ändå fortsätter alla vi politiker år ut och år in... vad är vi för kufar? Jo, det är ju så otroligt spännande och kul. Och så många spännande människor. Ja, det överväger helt enkelt. Så Littorin och Lennart Sacredeus-det är bara att gå vidare!