Helgerna går så fruktansvärt fort. Jag har i alla fall varit och hälsa på lilla Pappa på hans nya äldreboende Nockebyhöjden. Det är så fint och personalen är så mysig. På förra stället kunde de bara tvätta kläder i 60 grader. Jag sa då att det var ganska svårt med en gammal mans byxor,varpå de sa att många hade joggingbyxor! Min pappa har då aldrig ägt ett par joggingbyxor,och det skulle vara nästan förnedrande att sätta på honom såna. Och skjortorna tvättades och hängdes in ostrukna. På det nya stället tvättas kläder i alla grader och man stryker skjortorna. Det var så självklart så enligt personalen. Vilken lyx! Han har så bra omsorg. Alla får verkligen personlig omsorg och matsituationen är trevlig och personalen är med de äldre och pratar med dom. Vill man äta där så kan man säga till och betala så får man äta med pappa. Personalen sa att dom tyckte pappa var så trevlig och det känns ju kul. Hans kontaktperson sa att damerna redan har börjat fråga efter "den nya mannen". Pappa själv ser oförstående ut när jag frågar om det finns några trevliga damer på stället...Pappa har levt själv nu sedan mamma gick bort -95. Jag tror han trivs med att ha kommit in i en boendegemenskap.

Igår kväll var jag med son och hans gudmor på Bio. Vi såg filmen "Dom ofrivilliga". Knepig film tänker man först, men när vi sedan åt ute efter så tyckte vi att den hade mycket att säga om vardagen. Vi tolkade det som att det handlade om olika offer. Personer som var utsatta på olika sätt, någon som fick ta skulden för någon annan, att inte våga säga ifrån med rädsla för att hamna utanför, om relationer av olika slag. Ja, den hade faktiskt ganska mycket att säga, filmad på väldigt speciellt sätt där ansikten inte alltid är viktigaste utan dom finns i halvbild eller inte allt, och därför blir det sagda ordet mer framträdande.

Idag har vi haft förbundsstyrelse på fm med kvinnoförbundet. Vi justerar det sista på en rapport om Livspussel. Det finns bara hur mycket som helst som man kan ta med. Det går nästan inte att avgränsa sig.

Vid femtiden kom ett par kompisar över med sina två söner. Det var det för ovanlighetens skull jag som fixade maten med en trerätters. Oftast maken som gör maten. Äldsta sonen var hemma också. Han har nu bott hemifrån i ett år, och det är så kul när han kommer förbi. Nu har vi diskat upp. Nu måste jag sova för i morgon bitti ska jag ta tåget till Göteborg för alliansbesök på Volvo, arb förmedl mm.