Tiden går nu mot advent. Har som tur var hunnit baka lussebrödet i helgen. Det ska tas fram till adventsfikat på söndag.

Jag var i Malmö i måndags och besökte Almi för att höra hur de arbetar för att få fler att starta eget. Vi hade senare på kvällen ett evenemang med Kvinnoförbundet Skåne där Almi´s VD talade bland annat och därefter talade jag om bättre villkor för kvinnors företagande men också om vad regeringen gör för närvarande för att öka företagandet. Dom blev lite förvånade att vi även hade män med i kvinnoförbundet eftersom det var två män med på samlingen. Men vi har cirka 5 procent manliga medlemmar tror jag. Veckan springer på och timmarna verkar inte räcka till för möten,seminarier, kvinnoträffar, alliansgrupp i utskottets möten, EU nämnd, handelskammaren, utskott, votering, Q-sam, gruppmöten, vaccination, gymmet  mm står det i almanackan denna vecka. Och sedan vet jag inte om jag hinner klämma in mötet hos Afrikagrupperna i morgon också ang HIV/Aids inför Aidsdagen på lördag.

Annars är de stora politiska händelserna också viktiga att följa. Försöker följa Annapolismötet. Man kan bara be en stilla bön om att det ska gå framåt mot fred i regionen. Ingen kommer att få allt, men det måste gå framåt för att stabilisera regionen. Kanske kan Sverige bidra på något sätt. Det ska jag debattera i kammaren på tisdag den 4 dec.

Idag är min kusin Amalia och kusinbarn Viktor med i DN. Viktor föddes med Downs syndrom. En helt underbart go unge som jag fick hålla i somras på sonens student. Artikeln i DN handlar om tester för Downs syndrom. Amalia bloggar om sin vardag, masarinmamman kallar hon den. Läs den! Jag har en massa kusiner, men familjen Syrén står särskilt nära. Amalias mamma är min enda moster kvar i livet, av tre. Två av mina mostrar och min mamma har gått bort för tidigt i cancer. Så vi tar varje dag som en gåva i vår familj!

Igår tog vi beslut i kammaren om hundar och katter! Ja, vi skrattade lite åt voteringarna, men det är förstås viktigt att vi har regler för hur vi hanterar exempelvis det ökade problemet med aggressiva hundar. Men också hur polisen får agera när en ägare inte har kontroll över sin hund. Brister ägaren i tillsyn får polisen meddela förelägganden. Polisen ska få omhänderta hundar för att hindra att den gör skada. Brott mot vissa förbud kan leda till böter eller fängelse i högst ett år.

Jag kommer att tänka på min interpellation i kommunfullmäktige för två år sedan som det blev ett jättehallå om. Jag trodde hundägare skulle bli ilskna eftersom jag ansåg att man borde sätta hårt mot hårt mot de hundägare som inte plockar upp sitt hundbajs. Jag skrev interpellationen efter att jag och sonen en vårdag tagit en promenad och kryssat mellan hundbajset som låg utstpritt efter trottoarkanten. Men hundägarna som sköter sig är superarga på dem som inte plockar upp, så på en enkät på Aftonbladet så fick jag stort stöd också för att en bajsbot skulle tas till.

Men nu blev visst beslutet i riksdagen lika hårt men vi är på rätt väg. Men som tv 4 rapporterar på sin hemsida om riksdagsbeslutet: "Tanken är inte att förelägganden normalt ska användas mot den som struntar i att plocka upp hundbajs efter sin fyrbente vän.
Det skulle däremot kunna bli aktuellt om det handlar om flera hundar och om de använder olämpliga platser, som lekplatser, för sina behov". Det tycker jag är bra.

Igår var jag på frukost med talmannen. Det var vi i referengruppen för jämställdhetsfrågor som samtalade om vårens program i riksdagen gällande jämställdhetsfrukostar mm. Vi pratade om det här med att få livspusslet att gå ihop  och det kom som en följd av en första reflektion i gruppen om den senaste tidens jakt på politiker. Och som någon sa: ordet förakt (i ordet politikerförakt )är väldigt starkt. Finns det fog för ett förakt för politiker? Jag tycker inte det. Någon gång måste väl media också rapportera om annat än elände. Om det som riksdagsledamöter faktiskt gör. Om ohållbara förväntningar och långa arbetsdagar, och alla de som reser bort från sin familj i veckorna(vilket jag slipper) men som tär på familjebanden och som slutat i skilsmässa för flera ledamöter. Men även utbrändhet och bekymmer med alkoholen som är en överhängande risk i detta jobb. Varför är det ingen journalist som skriver om det dagliga livet för en riksdagsledamot. Men också om alla de fantastiska fritidspolitiker som sliter med att få jobb, familj och förtroendeuppdrag att gå ihop. I den utredning som gjordes för något år sedan om arbetssituationen för riksdagsledamöter, kom man fram till att många lever med ett ständigt dåligt samvete. Och som kanslichefen på arbetsmarknadsutskottet som är med i vår grupp, och som ledde undersökningen sa. Och dom som fick ihop sitt livspussel hade dåligt samvete även för det! Men visst. Vi har valt detta själva allihop. Men för den skull kan man väl ändå kräva att även politiker har en rimlig arbetsmiljö!

Ja, detta blev verkligen helt olika grejer som jag skrev om i denna dagens krönika....

Är idag intervjuad i Svenska Dagbladet vilket generat många glada tillrop. Det är kul- från både äldre och yngre och från moderater, folkpartister och våra egna kristdemokrater.

Annars är det många anti-feminister som triggas igång när man kallar sig feminist. Det är tydligen oerhört provocerande, vilket är intressant i sig. En bloggare som väl är kdu are vad jag förstår är dock negativ till artikeln. Förslaget om "varannan herrarnas" istället för "varannan damernas" tas bokstavligt som att jag vill att bara kvinnor ska komma in i riksdagen. Men då är det ju inte jämställt! Så självklart är det snarare ett tankemönster jag är ute efter. Och att kvinnorna kan få "bjuda upp till dans", på sina villkor . Och jag vill ju tro att alla distrikt har kompetenta -både kvinnliga och manliga kandidater till olika poster. Vad är vi annars för parti, om det bara finns kompetenta män. Då kanske vi gör något fel...

I LO- tidningen från den 16 november kan man läsa om Rebecka Magnusson i Luleå som enligt tidningen tvingas söka jobb i Karlskrona 140 mil bort. Jag funderade hur det kunde komma sig eftersom man har rätt att göra undantag pga av familjeskäl, som exempelvis småbarn. Sedan hörde jag en partikollega som sett ett inslag i tv där arbetsförmedlingen sagt att det fanns andra jobb men att hon inte ville ha det, utan bara jobba som försskollärare. OM det stämmer så tycker jag inte att arbetsförmedlingen gjort något direkt fel. De har anvisat annat jobb på hemorten som hon inte vill ha. Då anvisas hon förskollärare i annan del av landet. Är rapporteringen rättvisande?

Däremot visar LO tidningen faktiskt på något som blivit något positivt utifrån alliansens nya politik. Nämligen att vi dragit ner på hur länge man kan deltidsstämpla. Det har inneburit att två kvinnor som haft säsongsanställningar på Ystad kyrkogård nu fått året-runt jobb. Flera jobb är säsongbetonade. Jobb sommartid och stämpling vintertid. Detta kanske kan minska med de nya reglerna. Hoppas fler arbetsgivare följer efter. Framförallt kommuner och landsting som utnyttjar systemet och ger kvinnor scheman på 85, 92 procent osv. Nu kanske fler kan få heltidsanställningar för annars måste dessa personer söka annat jobb efter en tid.

Alltid finns det enstaka personer som kommer ikläm i alla system. Tyvärr. Men vi är på rätt väg med jobbpolitiken i alliansen!

Nu har jag precis varit på riksdagens gym- ökar tempot nu med tyngre vikter och lite längre cykelpass. Det går framåt...nu åker jag hem för att laga mat med familjen...

Jag så har då partiets två kampanjveckor med temat " Ett schystare Sverige" avslutats. Själv var jag ju första veckan i Israel och Palestina. Jag hoppas på en schystare framtid där. Men om jag kan bidra till detta vet jag inte. Men alla som kan- bör försöka göra något för ökad dialog. I denna vecka har jag hunnit med att besöka: Upplands Väsby i måndags. Torsdagkvällen talade jag i Trollhätttan. Fredagkvällen på Stockholms höststämma och igår lördag på Gävleborgs höststämma. I Trollhättan talade jag om vad partiet gör för en schystare värld i regeringsställning, i Sthlm om det ökade ungdomsvåldet och behovet av en schyst civilkuragelag och i Gävleborg om en schystare arbetsmarknad. Idag har jag försökt dra ner tempot en aningen.

På onsdag kommer det bli ett intressant seminarium i riksdagen om Mellanöstern och på torsdag deltar jag i Kvinna till Kvinnas seminarum om FN deklarationen 1325. Den som säger att kvinnor måste involveras i fredsarbete och i fredsförhandlingar.

Annars blir det mest internt partiarbete och det vanliga riksdagsarbetet under veckan som kommer. På onsdagkväll är arbetsmarknadsutskottet inbjudna på middag till Nyamko Sabuni i Rosenbad. Jag antar att vi får lite mer information om handlingsplanen mot våld mot kvinnor som regeringen tog i veckan som gick.

Idag var jag inbjuden av vårt kommunalråd Maria Fälth i Upplands Väsby att följa med på "besök i verkligheten", som det heter. Vi var på en ungdomsgård, Smedby,som hade en bra verksamhet. Det finns ett stort behov av mötesplatser för ungdomar kunde vi konstatera.  Därefter träffade vi en kvinna som startat ett nätverk som bland annat föräldravandrar ute på helgkvällar. Många unga behöver mer vuxennärvaro. Hon berättade flera storys om unga personer vars föräldrar mer eller mindre abdikerat från vuxenrollen. Vi i kristdemokraterna har en kampanj där vi vill lyfta ansvaret för alla att bidrar till en tryggare vardag och en bättre situation för barn och unga. Läs gärna mer på http://www.schystare.se/

Idag har jag också hunnit vara med pappa hos tandläkaren och därefter besökt stadsdelsförvaltningen för hans förnyade ansökan om färdtjänst. Det räckte inte med ett läkarintyg om alla sjukdomar från läkaren på vårdcentralen, utan här skulle man komma på personligt besök och detta kunde man inte rucka på! Tänkte att det kanske inte blir så mycket bättre för en person som är över 80 år. Att man liksom inte kan bli återställd...men man får väl följa principerna. Det är väl vi politiker som satt upp dem antar jag... 

Kl 17 startade så distriktsstyrelsen som pågick i några timmar...

Ja så är jag då hemma igen. Resan till Israel och Palestina har varit omtumlande. Kanske inte lika mycket som för 15 år sedan, men det betyder inte att något blivit bättre. Snarare tvärtom. Allt syns mer hopplöst än någonsin. En otäck normalisering av en helt onormal situation som gör att det som nu händer på Västbanken med instängning av Palestinier i en "kantonisering" där människor inte kan försörja sig själva är ett mycket dåligt utgångsläge för att öka stabiliteten i området. På Gaza remsan som är helt stängt för in och utpassering så kommer i princip bara Röda korsets matleveranser in. Ca 70 lastbilar med förnödenheter kommer in varje dag till 1, 4 miljoner människor! Enligt Tony Blairs kommission så ökar smugglingen istället. Det ökar ytterligare en negativ trend med risker för ökat våld och kriminalitet i området. Vi träffade i torsdagskväll en av de personer som arbetar just med Tony Blairs kommission i området. Han talade om att man vill få företag att investera på Västbanken. Låter bra-men om alla är instängda i olika områden- Hur ska man då få igång handel mellan Palestinier? Mitt förslag var att åtminstone få igång Handelskorridorer så att handeln verkligen kan fungera. Men en varaktig fredslösning är det övergripande som måste prioriteras.

När vi träffade en organisation som utgörs av 500 familjer som drabbats av konflikten var det oerhört starkt. Den israeliska mannen som mist sin 14 åriga dotter som var ute på ett cafe på grund av en självmordsbombare. Den andra personen som talade var en palestinsk man som fängslats vid 14 års ålder och vars gamla pappa skjutits till döds med ett stort antal kulor, trots att han inget vapen hade. Varför? Dessa två män ville tala om fred och försoning. Att något måste göras. Den israeliska mannen sa att under förintelsen så såg det internationella samfundet på medan ett stort antal judar dödades. Samma sak äger nu rum med palestinierna. Ni måste göra något sa han uppfordrande! Vi måste få fred- det är vad vi talar om i skolor-men ni måste få det politiska samfundet att agera.

Vi besökte många platser som är viktiga för alla kristna. Bethlehem och Jesu födelseplats. Jesu grav i Jerusalem och klippan där han hängdes på korset. Så mycket lidande, så mycket smärta som än idag finns i denna region. Nu måste den försoning som Jesus lade grunden till få bli verklighet. Många kristna kommer i kläm i denna konflikt. Alltfler kristna flyr då de inte kan försörja sig längre. De flyttar då utomlands till släktingar. Några vill påstå att det är beroende på islam men det är inte huvudorsaken. Kristna har dödats av muslimer men även av judar. Och de kristna säger att de vill leva kvar i regionen men de kan inte på grund av en helt demolerad ekonomi. Arbetslösheten på Västbanken är 78 procent och på Gaza remsan där ingen får åka ut är den nu ca 90 procent. Om inte det blir fred kommer konflikten att fokusera på konflikter mellan judendom och islam. Och då finns snart ingen plats kvar för de kristna i regionen.

Och kvinnornas situation blir allt sämre. De drabbas alltid hårt av konflikter. När radikaliseringen ökar i och med fattigdomen i området och på grund av konflikten så tvingas kvinnorna in i ett patriarkalt system, vilket palestinska män själva framhöll. Det är ingen bra utveckling för kvinnor just nu. Det visar också en rapport som vi i kvinnoförbundet tagit fram. I Palestina är det hedersrelaterade våldet nu mycket högt. Kvinnor kontrolleras och får det sämre när männen själva inte lever ett fritt liv. Religionen blir en tillflykt. Skulle man öppna upp gränsen till Gaza skulle männen inte längre gå i mosken utan gå till jobbet, som en man sa.

Oj, det finns mycket som behöver förändras...

Ja sa har da tva dagar till gatt med ett spackat program. Vi har minst 14 timmar program non stop. Det ar bra att tiden utnyttjas val i och for sig. Det finns ju hur mycket att fa information om. Vi har bland annat varit till Hebron, Knesset och traffat tva parlamentsledamoter, Svenska Teologiska institutet och lyssnat pa de tre religionernas syn pa konflikten. Det var en person fran de tre religionerna judendom, kristendom och islam som deltog i en paneldebatt. Det man kan saga ar att religonerna inte kan losa konflikten men man maste samtidigt ha religionens roll med i hela kontexten for att forsta konfliktens olika dimensioner Vi har vidare idag varit  pa Vastbanken och bland annat traffat chefsforhandlaren Erekai, tror jag han heter. Han hoppas forstas pa att man ska komma vidare i det mote som forestar i Anapolis med utrikesminister Rice. Vi var ocksa uppe i Qalquilia och sag den otroligt hoga mur som Israel byggt mot palestinierna. Det kandes trist att behova se det. Kandes som att vi var vid den gamla Berlinmuren. Kan detta verkligen framja fred och samforstand? Vidare akte vi pa en liten vag som palestinier far aka pa, medan Israelerna far aka pa den fyrfiliga motorvagen bredvid. Kandes markligt. Jag vet att man poangterar sakerhet, men ar detta ratt vag att skapa sakerhet? Ikvall var vi inbjudna till Generalkonsulatet och fick en dragning om det bistand som Sverige har i omradet men ocksa den politiska situationen utifran UDs perspektiv. Dar var aven nagra journalister : Gezelius och Udden som rapporterar fran omradet. Det var en trevlig middag med Generalkonsuln som vard. Nu ar det dax att ga till sangs infor ett nytt program i morgon. Kl 8 ska vi till Betlehem bland annat och titta pa Fodelsekyrkan.

Nu ar jag i Jerusalem med en grupp pa 9 personer (det ar sk plenifri vecka i riksdagen). Alla partier ar representerade. Diakonia bjuder in politiker till en liknande utbildningsresa varje ar. Jag var har for ca 15 ar sedan och det kandes som att det var lage att se vad som hant sedan dess. Det ar samma otroligt pessimistiska stamning tyvarr. Har precis dinerat med en judisk kvinna som arbetar for en manniskorattsorganisation. Hon vadjar till internationella samfundet att agera och satta press pa Israel. Hon hjalper just nu en man som har cancer att fa komma ut ur Gaza for vard och behandling men Israelerna later honom inte komma ut. Pa nagot satt sa gynnar ju inte en sadan hallning Israel. Man bara understodjer radikalisering av Palestina. Och vad leder det till? Bara negativt for alla folk...Israel maste kunna forsvara sig men detta handlar om annat. Sa nu staller vi stora forhoppningar till den planerade konferensen i Anapolis(?). USA ar de som har muskler att agera. Men man vill aven att Sverige och EU ska agera. Tank om man fick gora som de kristdemokrater som startade EU projektet for fred och frihet i Europa. De byggde upp ett omsesidigt beroende av varandra genom kol- och stalunionen. Det har ju varit fred i Europa sedan dess. Dessutom behovs resurser till utbildning och utveckling av handel i regionen. Tank vad mycket positivt manniskor skulle kunna fokusera sina liv pa istallet for desperata handlingar...

Har last pa Expressens hemsida om riksdagsledamoter och svarta tjanster. Tillat mig tvivla pa dem som havdar att de aldrig haft nagot som varit i granslandet. Jag undrar bara om nagon aldrig bytt en tjanst med nagon annan exempelvis. Nar de ringde fran Expressen sa funderade jag pa ex barnvaktstimmar for vara barn, som syskonbarn utfort, ska de anges? JAg vet inte. Men jag hamnade pa svarta listan...Nar maken for nagra ar sedan redovisade vad barnen salde i jultidningsforsaljning, tankte jag att kraven pa redovisning ar ganska omfattande. Det hade jag nog inte kommit pa sjalv da.  Och vi ska ge staten vad staten ska ha. Det ar ratt. Men ar det sa latt att veta alltid vad som ska anges...Vi har sedan manga ar foretaget Hemfrid som stadar hos oss. Det har varit dyrt men nu har det blivit skattelattnader for dessa tjanster. Det hoppas jag gor att fler koper vita tjanster. For det tycker jag ar ratt. Det ger trygghet at bade kunden och den som utfor tjansten.

Kanske man skulle stalla upp hela regeringen och sedan ocksa alla riksdagsledamoter pa en rad utanfor Rosenbad, sedan sa far pressen komma dit. Den som ar utan skuld kastar sedan forsta stenen...Kan vi ga vidare sedan med fragor som exempelvis hur vi ska losa krisen i Mellanostern...

Lyssnade på Gomorron Världen i morse. Naturligtvis avhandlades den s.k. Schenström affären. Vad kan man säga om den? Ja, man ska alltid akta sig för att ha själklara slutsatser. Men man funderar ju förstås över att det är flest kvinnor som avgår. Är det för att media är tuffare mot dem, eller för att de inte pallar trycket eller för att de får för lite stöd internt i partierna. Jag vet inte svaret men har noterat att det när det gällt moderaterna och de nya ministrar som presenterades efter valet så uppfattade jag  att om man inte har ett starkt stöd politiskt internt i partiet, så har man inte det stöd som behövs när det stormar. Och det innebär att man faktiskt måste ha jobbat och slitit med politik på basplanet. Jag har svårt att tro att Beatrice Ask exempelvis skulle behöva gå om något hände henne. Hon har ett förtroende med ett långt politiskt arbete bakom sig. Då står man stabilare.

Men kvinnor hoppar säkert av fortare än män. Och tänker då på en skrift jag hittade häromdagen när jag städade bokhyllan. "Oetisk kommunikation inom partierna" av Heinz Leyman som forskat om mobbing. Han menar att män som mobbas inom partierna mestadels mobbas av andra män, inte av kvinnor i samma utsträckning. Däremot mobbas kvinnor av både kvinnor och män. Det gör det tuffare för kvinnor att hålla ut när det stormar. Kvinnor måste bygga ett brett starkt kontaktnät som stöd för tuffa tider.

Sedan är det säkert så att kvinnor inte kanske tycker att det är värt att stå kvar, i samma utsträckning som män. Kvinnor har ett liv utanför politiken. Man värderar annat än jobb.

..men om media granskat kvinnor hårdare än män. Det kan jag inte svara på-det får nog forskning utreda.

Hur som helst så tror jag att journalister och politiker ska försöka hålla en rimlig distans mellan varandra. Det saknades nog i detta fall, i alla fall som det verkade...

Ja, så har jag då varit på min första och kanske sista Premier League match! Hur det kommer sig? Ja, vår sporttokige son fyller 20 och vi funderade på vad han mest av allt skulle vilja ha. Jo, en fotbollsmatch i London med två stora lag. Och till slut fick maken tag på biljetter och vi for i helgen till London. Vilken stämning- hela fotbollsarenen-Arsenals hemmaarena var fylld. 60 000 personer! Och allt flöt på lugnt och stilla, tack och lov. Det var en otroligt spännande match och den slutade 2-2. Arsenals sista mål gjordes i förlägning vilket skapade lyckostämning. Vi satt bland en massa Arsenal fans, så det fanns ju bara ett lag att heja på om man säger så. Kul var det i alla fall. En annan som inte hållt på med sport sedan tonårstiden.(då var jag med i skolans sprinterlag- men med min migrän som kom alltmer i tonårstiden så funkade inte det att fortsätta i samma omfattning. Nu minskar migränen med åldern-så nu får jag försöka tagga upp. Faktum är att jag nu börjat åtminstone i riksdagens gym efter instruktioner från riksdagens friskvårdskonsulent Yngve. Jag och Rosita tränar minst en gång i veckan har vi lovat oss. En bra början på ett nytt hälsosammare liv!)

Nu ska jag packa för att åka till Mellanöstern på studieresa. Vi är en från varje parti som ska åka ner. Får se om jag orkar blogga under resan...

Ja, ännu en dag har gått i raskt tempo. Träff med grupp kl 8 som jag ska resa till Mellanöstern med(parlamentarikerresa). Sedan fotografering för tidningsintervju, utskott, möte med grupp som jobbar med nomineringsprocesser i partiet, möte med partisekr och associerade förbund, kolla mejl och titta på statsministerns frågestund samtidigt via TV, tidningsintervju i en timme, ut och köpa skor och sedan byta om för talmansmiddag. Satt bredvid VD på Swebus. Trevligt och intressant samtal om kollektivtrafik och incitamentsstrukturer. Mätt blev jag på den goda maten. Men just nu känner jag mig också ganska mättad på möten...ska nog sova nu...